Jag älskar att promenera. Jag tänker som allra bäst när jag rör på mig. Det blir en variant av walk and talk, fast samtal med mig själv. Metoden är även alldeles lysande för möten – man går helt enkelt och snackar, svårare än så behöver det inte vara. Redan de gamla grekerna gick ju och filosoferade, så det finns en tung tradition att luta sig mot. Näst efter att gå gillar jag att förtrollas av de fyra elementen, och särskilt vatten. Det finns nästan ingenting som är så rogivande för själen som vatten.
Under en av mina dagliga promenader runt favoritdammen fångade jag den här klara isblåa vattenspegeln. Färgerna förvånade mig, och fick mig att titta upp mot den tvärgrå regntunga novemberhimlen en extra gång. Var kommer den klara blåa färgen ifrån undrar jag förvånat?